Konsten som motgift och tillflykt

Recension av Gylleboverkets utställning på Skånes Konstförening

Konsten som motgift och tillflykt

av Christine Antaga

Bild: Skånes konstförening 

I will not be sad in this world.

Skånes konstförening, t o m 5 november.

I foajén hörs ljudet av hjärtslag. En ung mans bibliotek ställs ut i två Billybokhyllor. Adryan Linden var en aktivist och filosof som dog alltför tidigt till följd av en medfödd muskelsjukdom. Under 16 år lämnade han bara sin lägenhet för livsviktiga läkarbesök. En självvald exil, där han med assistenters hjälp spelade dataspel, läste, och framförde skarpa idéer om marginaliseringen av funktionshindrade. Hans boksamling kan ses både som ett personligt porträtt, men också ett monument över att lära sig titta på komplexiteten i världen.
Denna utgångspunkt i en frivillig exil från förödande normer visar sig vara en fruktbar ingång för att framhäva konstens potential som plats för sökande och brott mot invanda logiker. Som del av en serie arbeten som behandlar mänsklig isolation har Etta Säfve och Jona Elfdahl från konstnärsgruppen Gylleboverket på Skånes konstförening skapat en uppfodrande och hänförande installation.
Bakom ett svart draperi stiger man in på ett golv av torkad lera, med sprickor och avtryck av fingrar. Längre bort står ett träds rotsystem smyckat med växter, plastpåsar, med vatten porlande ur slangar. Det är vackert ljussatt, som en korsning av fontän och schamanobjekt. Syrsor sjunger från högtalare. I installationen korsas naturligt med artificiellt, betoningen av det sinnliga är förförisk men samtidigt är det påtagligt iscensatt. Rummet får mig att tänka på science fiction-scener där trädgårdar anläggs på rymdskepp. Växter och vatten konnoterar något fritt och rent – en stunds respit i kontakt med det eviga, som när Patrick Stewarts kapten Picard lyssnar på Berlioz – men samtidigt medför det artificiella något äckligt, när man vet att växterna kommer att dö i en konstgjord miljö.
Nog går det att tolka utställningen som en gestaltning av, och därmed argument för, konsten som antidot mot isolation, som salva och tillflykt. Men kanske än viktigare är stråket av förtrollning som finns i presentationen: konsten som en reva i isolationen och vardagens berättelser, där allt kan vara möjligt.

https://www.sydsvenskan.se/2017-10-28/konsten-som-motgift-och-tillflykt